Mer om Lidingö WT

Som jag skrev igår kom vi på 2:a plats på Lidingös Working Test. Väldigt roligt sett till att det var vår debut i Elitklass på C-prov och ett - i mina ögon - ganska svårt upplägg. 

Men, det finns anledning att rannsaka mig själv och då framförallt min handling vad avser timing..!! Här följer en beskrivning av upplägget för att ni ska förstå vilka blundrar som står bakom katastrofpoängen på två av rutorna: 

Station 5 - 18 poäng

Dagens första ruta började med att det gick ett skott mot dirigeringen, därefter skott och kast. Vi stod i skogsbrynet framför en äng och såväl dirigering som markering gick i skogsbrynet på ängens motsatta sida. Dirigeringen såg knepig ut med angivelsen ”fyra meter bakom snitseln” i ett område med låga barrträd, buskar och stenar. Annorlunda här var dessutom att markeringen kastades i en båge, där dirigeringen låg mellan kastaren och markeringen. Jag riktade upp Oban noggrant och döm om min förvåning när han gick ut som på ett snöre. Närsökssignal och träff. Jippie! Vände upp mot markeringen och han gick ut helt rätt, men kom någon meter fel i vind. Föll tillbaka varpå jag blåste stopp och gav ett ut-tecken, vilka han tog fint och fick träff.

Station 1 - 10 poäng

Lång väntan till dagens andra ruta. Trevligt sällskap så det gjorde inget, men det var lite kyligt. Här missade jag genomgången (blev väl ouppmärksam av all väntan..) men upplägget var några bomskott upp i en röjd skogsslänt och dirigering mot ett anvisat område. Jag hade gatan klar för mig och riktade upp noggrant, igen. Oban tog linjen superfint – men ca 15-20 meter före området viker han av från gatan och ned till vänster. Syster Peg hade gjort likadant utan att vi begrep varför. Nu såg jag orsaken, en funktionärs privata väska en bit upp i backen. Det är ingen ursäkt, absolut inte – men Oban kan ju ta in allt från dummies till snitslar när han skickats ut i arbete, så att han följer upp en vittring är inte helt konstigt. Jaktligt också i mina ögon.. Men, men. Faktum kvarstod, han hade fallit av från linjen och jag hade tappat honom ur sikte. Blåste inkallning två gånger och lade sedan höger, när han var i bra position, där han tog tecknet perfekt och fick träff. Domarna kanske tyckte att han störde mark när han var ca 20 meter från området, men han tog signalerna fint, så det var hårda poängavdrag för mina handlingsmisstag. Nästa gång ska jag blåsa stopp I N N A N jag tappar honom från min förbestämda gata.

Station 2 - 20 poäng

Gabrielles ruta, här gick det undan :) Hann knappt med en vätskekontroll innan det var vår tur. Vid genomgången kändes det V Ä L D I G T svårt. Två bomskott följt av skott mot dirigeringen som låg i linje med markeringen – fast långt långt långt ut, sedan skott och kast mot en markering som landade semidolt bakom en stock. Spik på markeringen. Noggrant skick på dirigeringen – och han gick som på ett snöre igen! Magiska hund!

Station 3 - 18 poäng

Rolig ruta ned mot vattnet. Skott och kast följt av förflyttning och fotgående under en drive i slänten, med några naturliga stopp. Vid anvisat område skulle vi vända om och ta in markeringen. Här satte jag ned handen och riktade upp, vilket berättigar till avdrag. Oban visade tydligt att han hade spikat markeringen och gick rakt ut, men ca 15 meter före området får han en vittring (i efterhand fick jag veta att NKL-kasten gått där) som han följer upp i en avkrok på några meter innan han släpper den och går rakt upp till dummyn. Berättigade avdrag och ja, jag kanske kunde låtit bli handen – men ibland är det bra att safe’a.

Station 4 – 11 poäng

Hahahaha, det här var bara pinsamt. Alltså på riktigt P I N S A M T. Jag kunde bara skratta åt eländet efteråt. Samma äng som ruta 5 där vi inledde, fast till höger. Här stod vi lite högre upp i skogen och inte i skogsbrynet som tidigare. Fick skott och kast på andra sidan, följt av förflyttning under fotgående och nytt skott och kast, även det på andra sidan ängen. Dubbelmarkering således och jag kände mig lugn. Vi anvisades den först kastade dummyn och jag skickade Oban. 20 meter ut på ängen hade jag tappat honom helt, för det hängde en gardin av skog som skymde från den platsen vi skickade. Med facit i hand skulle jag ha rört på mig för att se hunden. Med facit i hand skulle jag, om jag sett hunden, gått in och styrt när Oban passerade dummyn med någon meters marginal i fel vind. Men, jag stod tyst. Väldigt tyst. Väldigt länge. För jag såg inte poängen i att styra en hund jag inte såg. Tillbaka till att jag skulle rört på mig för att se hunden och agera tidigare. Till slut blåste jag inkallning. Här hade det väl slagit lite slint inte bara hos mig, för det var ju inte så att hunden låg fint och ringade runt kastet, utan han hade kört en löpa i skogen. Har jag nämnt att han är ganska självständig i arbete..? ;o) Hursomhelst, inkallning x 2 (han var väl vid Elfvik eller Wijk) och vänstertecken som han tog perfekt. Träff och skick på markering nummer två. Även där var jag lam och långsam i min handling, men när jag väl gick in och agerade tog han signalerna fint. Förtjänade inte många poäng här, så 11 var snällt. Det kan kompensera att de var hårda på ruta 1 kanske..:)

Efter vår andra ruta (1) med 10 poäng gav jag upp hoppet helt och slutade räkna poäng. Så efter sista rutan satte vi in hundarna i bilen och hade ingen direkt brådska till samlingen, utan minglade och hade trevligt. Därav min enorma förvåning när mitt nummer och namn lästes upp på prisutdelningen. Wow. Vilken överraskning!

Tillbaka till min handling så kan listan av ursäkter göras lång. Här kommer några av dem: Träningsuppehållet påverkade mig mer än Oban i den mening att jag förlorade min timing. Helt. Den behöver jag få tillbaka. Därtill är en bidragande orsak till bristande fokus det faktum att jag befinner mig i en skilsmässa och separation. Även om vi är vänner och gör det här i samsyn är det ledsamt och uppslitande. Det är trots allt ett misslyckande, kantat av besvikelser och kraschade förväntningar. Som en följd av separationen har jag köpt en ny lägenhet och står inför en flytt med tillträde redan 30/4, vilket tarvar både packning och samordning av flyttfirma, hantverkare etc. Ovanpå det har det varit en extremt intensiv period på jobbet, med fulltecknade dagar och arbete en bra bit in på kvällarna. Slutligen har jag varit förkyld i tre veckor med feber, hosta och snuva. Så nej, förutsättningarna och omständigheterna har inte varit ideala. Allt det här har så klart märkts av även på Oban som inte har haft någon aptit och varit allmänt låg. 

Med det sagt, vilken kämparhund jag har som går in och presterar, kompenserar för mina brister och gör en fin placering i vår debut i Elitklass. Bästa, finaste, älskade hunden – vad skulle jag göra utan dig?

Sammantaget – genomgående gedigna insatser av Oban (förutom splunk på sista dubbelmarkeringen, men det var nog en störning i att han arbetat i området strax till vänster på förmiddagen). Bra riktade dirigeringar av mig och hyfsad ordning på fotgående, avlämningar etc. Men – påtagliga brister när jag behöver gå in och styra under arbete. Jag tar på mig fulla ansvaret över bedrövliga poäng på två rutor och min handling var mer än undermålig. Att skicka rakt och få träff är ju en sak (och ger iof 20 poäng när det lyckas!), men jag skulle behöva rigga övningar där jag måste läsa situationen och agera proaktivt innan katastrofen är ett faktum. Får fundera på hur det kan gå att få till. Ska tillbringa några mil med Zara i bil på fredag så vi kanske kan komma på något bra. Kurs hos Meadowlark för Roger Philips och Simon Hansell på lördag, vilket ska bli riktigt roligt.

Nu laddar vi om inför nästa insats!

Som jag skrev igår, ett fantastiskt arrangemang med otroligt engagemang hos alla funktionärer! Igen, stort tack till er alla! Tack även till Zara, Yvonne, Malin, Tomas & Co för trevligt sällskap under dagen! Och grattis till de andra pristagarna!

Bild lånad från ostra.ssrk.se - fotograf Annika Lilja