Apportera för livet mot Cancer

Wow..!

Hemma, och efter två dagar snart utvilad, efter en intensiv och omtumlande helg med 1,5 dygn ToR till Göteborg med världens bästa Zara!

Vi rullade ned på fredag eftermiddag och efter rastning av hundar tog vi en middag och några glas vin på hotellet.

Turerna inför tävlingen har varit många. Redan inför WT:et i Finland i april hade Zara, Hanna och jag satt ihop ett mixed lag för start. Då var det Oban som var skadad och vi fick ställa in. Nu var Bean konstaterat dräktig och Zara fick låna Messi, av Maria. Någon vecka inför start började Brodie löpa och Hanna bad oss hitta en ersättare. Då merparten av de vi känner redan var anmälda, eller gravida (!) eller uppbokade på annat håll chansade vi och bad Ewa, som var reserv i laget "Träskatorna" att gå in som ordinarie i vårt lag. Vilken lyckträff!

Förberedelserna? Ja, de var väl så där. Ni som följer bloggen känner till Obans och min status, med mer eller mindre sex månaders träningsuppehåll. En start på Four Friends efter en handfull träningstillfällen och en hel del funderingar. Laget, med Maria som träningsledare, hade ambitioner att ses, men vi själva missade första träningstillfället dagen före midsommarafton (kaos i Stockholmstrafiken...) och fick bara ett tillfälle tillsammans en regnig eftermiddag.

Förutsättningarna var väl kanske inte ideala med andra ord. En konvalescent. En inlånad hund med ny handler. En hund som nyligen lämnat NKL, på start i Elitklass med internationella domare och ett garanterat utmanande provupplägg skapat av några av landets mest meriterade...

Vår inställning var att ha en rolig helg, att ha kul och att dra lärdom! En inställning, som med ödmjukhet och prestigelöshet samt gemensamma resonemang bar frukt!

Tidigare lagmedlemmen Hanna har en border terrier vid namnet Paddington, därav lagnamnet "The Paddingtons". Hanna och Andreas bistod (tack!) med att trycka upp tröjor (även Paddington själv hade en), Ewa sponsrade med hoodies och vi bar likadana kepsar för en fullvärdig mundering. Inte så jaktlig, utan mer sportig :) Maskoten Paddington, som var med under dagen bar också en tröja med samma tryck :)



Oban, lite lätt blasé a'la Brommastyle, i väntan på prisutdelning..

Hur gick det då?

Vi var mer än nöjda med våra prestationer under dagen (se beskrivning av rutorna nedan). Att få möjligheten att föra ett gemensamt resonemang kring varje ruta och att välja apport utifrån vilket ekipage som var bäst lämpade för uppgiften passade oss perfekt då vi kunde anpassa oss utifrån vardera ekipages styrkor och svagheter. Efter dagens sista ruta var vi supernöjda med vad vi åstadkommit och gick från tävlingen med en bra känsla. Dock utan några tankar på placering, då vi visste vilka vi konkurrerade emot.

Liten mammagris i väntan mellan rutorna.

Placeringen då?

Vi kom på en 3:e plats! Helt otroligt givet nämnda förutsättningar och den faktiskt hårda konkurrensen! Wow! Vilken känsla, delad glädje är verkligen dubbel glädje! Jag har stått på pallen förut, men då har jag nästan tyckt att det har varit pinsamt. Nu när vi upplevde det tillsammans blev det en helt annan känsla - och glädje! När vi kollade poängen på vägen hem såg vi dessutom att vi var endast en (1) poäng från 2:a placeringen. Igen, wow!

Tjoho! En 3:e placering för The Paddingtons! Bild: Benke Odenmark

Om uppläggen på vardera ruta, i vår startordning:

RUTA 4 - Obans poäng: 20
Tre enkelmarkeringar under drive, där vi fick välja vilket ekipage som skulle ha respektive apport. Vi resonerade att det var minst störning för Moss att få ta in sin först, så han fick starta. Därefter Oban och sist Messi. Alla tre hundarna mer eller mindre spikade sina markeringar och vi var mer än nöjda med vår start på dagen.

RUTA 5 - Obans poäng: 19
Tre dirigeringar i ganska snårig terräng av karaktären mangroveträsk. Områdena var placerade ungefär kl 10, 12 och 14. Då det gick skott mot samtliga områden som inledning resonerade vi även här att det var lämpligt för Moss att få inleda. Oban gick som på ett snöre mot sitt område, jag lade stopp, närsök och fick in apporten. Vet inte om domaren drog på signalerna eller om det var fotgåendet eller annat som drog ned en poäng här. Moss och Messi tog även de sina
linjer och fick in apporterna med lite styrning.

RUTA 1 - Obans poäng: 15
Tre dirigeringar ganska tight, ca 25 meter emellan längs med en vall, i änden av en appellplan. Här resonerade vi utifrån att vi inte fick riskera en nolla på att fel apport kom in och att det var säkrast att de två första apporterna var inne innan Moss skickades. Ett resonemang där vi vägde risk mot svårighet, då unghunden Moss då samtidigt skulle få den längsta linjen. Fast med facit i hand var det rätt beslut, vilket också bekräftades när vi såg att andra fick problem just med detta. Messi skickades således på den första apporten och plockade in den snyggt. Oban skulle sedan ta den i mitten, men ville gärna kolla läget där Messi varit (anade lite konkurrens mellan hanarna här..), så det blev
en del styrning och joystickande. Kommentaren från domaren efteråt var att jag skulle lita på min hund och låta honom jaga istället för att spela minigolf... Moss - han glänste och tog den långa linjen utan bekymmer!

RUTA 2 - Obans poäng: 17
Här var det vasslik terräng över strandängar. En markering och två dirigeringar med skott mot områdena. Här hade vi sett att den ena dirigeringen gick längs med ett dike, vilket blev en naturlig inramning, medan den andra var rakt ut i bråten av högt gräs och vass. Resonemanget här var att låta Messi ta markeringen som en direktmarkering, skicka Oban på den mer dolda dirigeringen och låta Moss ta dirigeringen längs med diket för att kunna se honom och styra vid behov. Domare Simon berömde oss för val av ordning och gav oss klart för start. Messi stack som en kanon på markeringen - och försvann fullkomligt i vassen. Extremt svårstyrt när hunden inte syns, men apporten kom in efter något stopp och höger. Därefter var det Obans tur. Han gick på en rak linje ut - och försvann i terrängen. Jag trodde att han låg i rätt område och lade på drillen för "jaga", men såg att han kom lite kort. Lade ett stopp, tryckte ut och sedan närsök. Då fick vi träff. Moss tog en snygg linje längs med diket, började jaga i rätt område och fick styras tillbaka med enkla medel. Yes - fortsatt poäng på alla rutor!!

RUTA 3 - Obans poäng: 20
Rutan inleddes med en minnesmarkering, följt av en störningsmarkering som plockades upp för att dirigera över legan mot ett område längre ut och en dirigering. Här resonerade vi att det var bra för Moss att få minnesmarkeringen och fokusera på den. Att låta Messi ta störningen och sikta på att Oban skulle hålla sina raka linjer för att sätta maximal poäng. Ett bra resonemang, återigen, visade det sig. Minnesmarkeringen gick, därefter gick det störningskast för Messi som skickades mot anvisat område. Zara fick trycka ut över legan och sedan styra lite. Därefter var det Obans tur att skickas på dirigeringen på en smal gata genom granskogen. Snöre ut, stopp, närsök och träff (hade inte behövt stopp och närsök). Slutligen skickades Moss och här hade Ewa is i magen och lät honom hållas = fullträff!! Tjoho - vi lämnade sista rutan och var enormt glada över dagens prestationer och att få sluta på topp. 

Lagkamrater i väntan inför sista rutan hos Roger Philips

Oban landade på totalt 91 poäng. Jag har inte kollat alla resultat, men då dagens Top Dog hade 95 poäng är jag väldigt nöjd med hans prestationer. Vi hade klar fördel av upplägget och att kunna utgå från hundarnas styrkor och svagheter, vilket i vårt fall innebar att vi slapp markera. Det gjorde han förvisso på första rutan och fick 20 poäng, men det är onekligen linjerna som är hans stora styrka för dagen. Bästa, älskade hund som kliver in på tävling och presterar!

Förutom en fantastisk dag med utmanande upplägg, internationella domare och överraskande bra resultat och placering för laget var eventet bland det bästa jag har varit på. Enorm uppslutning, många utställare, fina faciliteter med försäljning, fantastiska marker, professionellt mottagande, massor av mingel osv. gjorde tävlingen till ett riktigt topparrangemang!

Delar av parkeringen på Mölndals Brukshundsklubb. Crowded!

Tack till bästa lagkamraterna för en härlig dag! Tack till Hanna och Andreas för lån av maskoten Paddington och tryck av tröjor etc.! Varmt tack till arrangörer, funktionärer, sponsorer och andra eldsjälar för era insatser! Det är svårt att finna ord för de fina handlingar som präglat hela arrangemanget där domare ställt upp utan arvode och mängder av människor slitit med förberedelser och genomförande för ett gott ändamål. Slutligen tack till alla som bidragit till Apportera för livet mot Cancer där insamlingen nu nått över 680 000!!

FUCK CANCER!!

Lite suddig bild på vår maskot Paddington på resultatlistan :)

Glada 3:e pristagare! Bild: Benke Odenmark